Flimsy Cans

Arvet från första världskriget

Flimsy can – en kantig behållare av tunn och sladdrig plåt. Under första världskriget användes de tunna plåtdunkarna för förvaring och hantering av fotogen, olja, bensin och vatten. De kallades officiellt för POW can, för Petrol, Oil och Water. Det var de här dunkarna som England och USA använde i början av andra världskriget.

The Battle of Passchendaele, July-November 1917.

Senare användes POW också som en förkortning för Prisoners of War.

WW I Petrol cans.

De tunn plåtdunkarna fungerade hjälpligt för de begränsade mängder som hanterades och under normala temperaturväxlingar och kortare transporter.

Fuel_cans_(8002209843)

För att göra plåtdunkarna mindre känsliga för slag, skakningar, och stötar under transport, så förvarades de ibland i trälådor.

Flimsies. Credit to mapleleafup.net

Andra världskriget

Nu var behovet av bränsle 1000 gånger större än 20 år tidigare och försörjning av drivmedel till motoriserade förband och flygplan fungerade inte med de små dunkarna. De klarade inte temperaturväxlingar och långväga transporter på dåliga vägar. De kunde inte staplas på ett lastbilsflak, då en skakig transport knäckte de behållare som låg längst ner.

Royal Air Force Operations in Malta, Gibraltar and the Mediterranean, 1940-1945.

De två standartankarna framför föraren i jaktflygplanet Supermarine Spitfire rymde tillsammans 386 liter (85 Imperial gallon) För att tanka en Spitfire behövdes 21 stycken 4 gallon behållare. Det räckte till mellan 75 och 90 minuters flygning, beroende på gaspådrag. En två motorers Wellington B Mark 1A (bombare) behövde 265 stycken 4 gallon dunkar för ett 9 timmars uppdrag. Tankarna rymde 1030 gallon.

9 Squadron in Formation 1939-45 – Vickers Wellington
Petrol Tin Opener. Credit to Lynn Eades and mapleleafup. net

Flimsy fanns i utförande med en volym på 2 gallon och en större på 4 gallon. Ursprungligen var behållarna avsedda för ”en-gångs-bruk” och skulle kasseras efter att de tömts på drivmedel. Några kunde öppnas med en större modell av konserv- / ölburksöppnare och en del hade skruvlock. Då det började bli brist på tunnplåt kom behållare med skruvlock. Om de återanvändes är dock tveksamt.

Royal Air Force Operations in Malta, Gibraltar and the Mediterranean,1940-1945. Spitfire being refueled from 4 gallon petrol cans. Credit to Wikipedia.org.

Volymen på på dunkarna var 2 UK gallon (Imperial) som är 9,09 liter och 4 UK gallon (Imperial) som är 18,18 liter. (2 US gallon är 7,57 liter och 4 US gallon är 15,14 liter).

Luffarspis och splitterskydd

Allt var inte fel med Flimsy cans. De kunde fyllas med sand och bli väggar på värn och fungera som splitterskydd.  De kunde lätt göras om till eldstad/kamin för att koka te på (Benghazi burner), eller avkapade och fyllda med sand och bensin kunde de tändas på och placeras ut för att markera landningsbanor på natten.

The British Army in North-west Europe 1944-45.

Benghazi är en kuststad vid medelhavet och Libyens näst största stad efter Tripoli.

Tea time. Credit to The Tank Museum

Bra spårbarhet – för fienden

Ett problem med dunkarna i Nordafrika var att vid flygfälten fanns det 10 till 15 meter höga berg av tömda behållare. De var lätta att upptäcka för spaningspatruller och var mycket väl synliga från flygplan på många mils avstånd.

Nerskräpningen i Nordafrika, som fortfarande är synlig åstadkoms av allehanda krigsmateriel och drivmedels-behållare. Massor med färgbilder finns på en italiensk websida. http://www.qattara.it/60-99%20taniche.html

Läckande dunkar

Fuel cans. Credit to mapleleafup.net and David DeWeese.

I september 1942 telegraferade Richard M Daniel, US Naval Reserve, en amerikansk officer och kemiingenjör hem till USA och berättade om ”eländet” de hade i Nordafrika med de dåliga behållarna för bränsle. Han uppskattade att 40 % av bränslet försvann i hanteringen innan det hamnade i ett fordon. I en av fraktbåtarna som transporterade dunkarna hade det läckt ut bensin så att det fanns 16 tum (40 cm) bensin i lastutrymmet. En annan fraktbåt exploderade på grund av läckande dunkar.

Richard M Daniels artikel ”The Little Can That Could” finns i Invention & Technology, Fall 1987, Volume 3, Issue 2.

Samma artikel finns även på sidorna 5 och 7 i dokumentet: http://www.veteransofthebattleofthebulge.org/wp-content/uploads/2016/05/2015-mar-apr.pdf

Dunkarna, som Richard M Daniel telegraferade hem om var de tunna, 1 och 2 gallon plåtdunkar, ”flimsies” som USA och England inledningsvis utrustade sina enheter med?

The British Army in North Africa 1942.  Credit to Imperial War Museums.

Här är en intressant Forum-sida  om plåtbehållarna för drivmedel: http://www.mapleleafup.net/forums/showthread.php?t=29470

Efter Flimsy can

Behovet av större behållare för drivmedel resulterad i användningen av fat och Jeepdunkar.

 

Möjligen några skrönor, men också fakta om bensindunken som överlevde andra världskriget.

Translate »